fredag 5 april 2019

Mormyska-SM 2019 i Piteå, träning och ruta 1

Jag tänkte summera lite av min SM-helg i Piteå.
Jag har lagt några minuter om kvällarna då och då till att fundera lite på olika scenarios som kan komma att utspelas.
Min erfarenhet av fiske i Jämtland någon vecka varje vinter samt de tio- femtontal gångerna man stått på Björköfjärdens is har gett mig intrycket att fisken liksom norrlänningen själv inte är så förbannat kräsen.
Min plan har varit att packa med lite rejälare myskor med lite mera vikt.
Vanligtvis fiskar jag uteslutande med 3.0-3.3-3.6 mm dropformade myskor från Tula.
Är det trög mört har jag ett annat vapen jag tar till, men då vill man helst inte ha djupare än 3-4 m då den tar tid på sig att sjunka, vilket just är det som förmodligen retar mörten till hugg.

Jag ville ha en tung myska med en tunn fin krok i lite olika storlekar.
Sagt och gjort, fram med tungstens-skallarna, lödkolven och metkrokarna.
Sent om sider fick de lite färg och lack på sig, färdiga i sista stund.


 Jag har följt informationen på Minkarnas hemsida under vintern.
Och så fort lodkartorna kom ut gick jag på mig magkänsla och tänkte jag skulle sätta ut ett område på vardera ruta där jag skulle börja mitt fiske på respektive deltävling.
På ruta 1 var första tanken att komma i gropen på 6-7m med kanter åt tre väderstreck av fyra.
På ruta 2 blev intresset för att starta med två första hålen över kanten är ganska skarp och snabbt få information på vilket djup de står.

Resen gick från Götlunda via Arboga innan Knoppen och Greger hämtade upp mig i en annan del av Köping.
Vi hade en diger resa framför oss med ca: 85 mil som skulle betas av.
Fikastopp på Tönnebro och Matstopp på Docksta.
Bilen från Dalarna med Jansson, Liss och Svensson hade tydligen samma upplägg och vi skuggade varandra hela vägen upp.
Greger hade matat sin bil med för mycket olja så vi åkte på ett Pit-stop med en stop 'n' go och ringde några samtal om varför motorn kände för service straxt utanför Umeå.
Bilen åkte in på magpumpning dagen efter för att återfå rätt promille olja i maskineriet.



Den gröna fiskskylten visar området som skulle bli först ut för tre ivriga fiskare som kastat i sig frukost för att komma ut och njuta av den friska vinden.
Det hade utlovats 10-14 sekundmeter med 18-20 i byarna, och för en gång skull så höll meteorologerna vad de lovat.
Men vi var väl förberedda och hade med oss ett varsitt vindskydd som de gamla rävarna satt och gömde sig bakom när det blåste snålt på Hjälmaren förr om åren.

Det tog inte lång stund innan mitt första stumhugg kom, och det visade sig vara fina id.ar i kilosklassen som var intresserad av mina för ändamålet tillverkade myskor.
Detta verkade för bra för att vara sant.
Skulle vi jaga i ett reservat på lördagen ? Nej så enkelt kommer det aldrig att bli.

Knoppen drog 9 st fina idar i ett och samma hål och de störta vägde uppskattningsvis 1,5 kg.

Jimpa och Thompa dök upp framåt lunchtid och de hittade och på fina fiskar, både lite id samt trevliga tävlingsmörtar.
Jocke och Magnus från Umeå hittade även de fram till området och fick en försmak på fisket som gav mersmak.

Eftersom vi ville maximera information man kunde skaffa sig så åkte vi till Max och inhalerade varsin burgare så vi skulle orka borra lite kring VM-kvalsområdet.
Tyckte vi att det blåste inne i hamnen, så vet jag inte vad man skulle kalla detta.
Det stormade och man höll nästan armarna i kors framför ansiktet för att inte riskera att bli träffad av lösa föremål som bilar eller timmerstockar, som mycket väl kunnat yra runt i luften kändes det som.

Vi träffade på Wetterhall och bröderna Jumisko m fl i området som även de var på plats för att läsa in så mycket det bara var möjligt.

Skulle man inte fiska kvalet så ville man i alla fall ha ett hum om hur fisket var på parallell-vattnet.
Vi blev besegrade av tråkigt fiske och stormiga byar och vek oss efter att två hade klarat namnet på detta område.

Vi försökte ta oss ut till den röda fisk-symbolen för att hitta ett område med flackare kant som påminde mer om de både vm-kvalrutorna.
Men med idarna i färskt minne i kombination med att det var lite otillgängligt med parkering så åkte vi tillbaka till sm-rutorna.
Vi valde att fiska på ett grundare område längre in i hamnen för att om möjligt få lite mer svar på frågorna om var och hur det nappar bäst.

Stor del av mitt egna provfiske gick inte ut på att dra så mycket fisk som det bara var möjligt.
Jag ville testa ut lite olika kombinationer med myskor, spön och toppar som kändes bra för dagen som jag fick förtroende för.
Jag är lite humör-människa och det spöt som känns kanon den ena dagen har jag inget förtroende för alls en vecka senare.

Till slut hade jag tre spön jag kände mig bekväm med.
Ett streta o dra spö med 0.12 och en myska på 1,5gram
Två spön med 0.10 med myskor i det lite tyngre segmentet av det jag brukar fiska med.
0.08-linor och neråt skulle bara få följa med i konten ut för att inte känna mig naken, vilket jag kan göra om jag packar ur vissa spön som jag ändå bestämt att jag inte ska fiska med.




Efter provfisket blev det lite öl och burgare på O'learys där de jagade samma puck på alla TV-apparaterna.
Det blev en tidig kväll och det fanns lite tid över att analysera vad man hade för känsla före och efter provfisket.
Vissa saker besannades och vissa saker var över förväntan bra, lite för bra kanske.
Eller skulle de flseta som provfiskat, eller hört av historierna om alla idar som snabbt synat isen innan de återutsatts trängas i starten ? Där skulle ju även de flesta samlas som inte längre har den fysik de haft i fornstora dagar utan helt sonika får starta där benen deras orkat ta de.

Våra bästa id-hål var dryga 5-10m från linjen kring rutan.
Jag gick med vemod förbi gårdagens fiskeplats och ena benet ville stanna i starten och kliva innanför linjen och borra ett hål och sitta där och dra fisk i tre timmar.

Men andra benet ville gå dit magkänslan sagt att jag skulle fiska.
Och jag höll mig till planen och ställde mig utanför ruten uppe i sundet.
Jag tittade mot folksamlingen utanför starten och förbannade mig själv om de skulle gå in och sätta sig på fisken direkt och spärra ut allt fiskbart område med alla flaggor de hade tillsammans.

Men nu gällde det att påverka det man kan påverka och startskottet 5-min-före small.
Jag var ensam men ändå omgiven av folk och markerade mitt första hål, laddade mäskklockan och betade på spöt som kändes bäst.

Det small igen och över 100 borrar smattrade i isen och jag tog 15 meters lucka och slog upp nästa hål och mäskade även det med jokers.
Jag fick svar ganska snabbt och det aggresiva nappet och den knyckiga gången vittnade om att en abborre snart skulle synas i hålet, jodå en 70-grammare.
Men ändå lite besvikelse att det inte var en mört.

Om man jämför fiskar med sällskapsdjur tycker jag att abborrar och mörtar är som katter och hundar.
En katt bestämmer man inte över och den är lynning och faller inte för fjäsk, den går sin egen väg.
En hund är mer trogen sin Husse och lyder kommandon och är lättare att dominera och ha kvar vid sin sida med lite mutor.

Jag slog upp 4 hål på en linje ut över kanten även om de flesta hålen låg mitt i farleden.
Det kom upp någon abborre här och var och till och med nån bonus på 250 gram.
De blåa punkterna är området jag startade fisket och jag gjorde en liten utflykt ner runt de röda punkterna där jag sett att Greger suttit första timman.
Knoppen var nere i området utanför starten och han skrämde mig ordentligt när han riggade upp sitt vindskydd och jag våndades med tankarna på att de drog fisk för fullt.
Bytte snabbt några ord med Greger och jag hade sett att han bytt några ord med Knoppen straxt innan.
Det gick inget vidare för någon av de, och jag berättade att jag fått lite abborre på mitt start-område.

Jag fiskade mig hemåt basen efter min lilla utflykt och hade bättrat på vikten med en liten abborre.
Det man hörde och såg runt omkring sig luktade bara abborre.

Jag flaggade av mina hål jag startat i då de ändå fick vara i fred från andra fiskare då de inte dragit nån uppmärksamhet till sig och jag mäskade upp tre nya hål lite närmare de gröna punkterna.

Jag bytte några ord med Magnus "Vikingen" Åström som berättade att han fått kontakt med ett par id.ar.
I det området han fiskade ca 40m från mina första hål satt de mer eller minre i en ring och det var oborrat i mitten.
Nyfikenheten drog mig in i smeten och jag borrade och mäskade upp ett hål och tog andra flaggan med mig och nötte upp ytterkigare några abborrar i hålen där jag startade medans mäsket verkade på nya området.

Jag gav det 15 minuter sen var det dags att skörda, och det kom en mört direkt.. YES nu släpper det var tanken.
Nästa napp kom, och mothugget var stumt. Ta det lugnt och gör som igår då jag landade alla id.ar som hugg. Lugnet är din bästa vän i vissa lägen.
Iden kom sakta upp mot hålet och direkt ljuset visade sig så vek den så klart av och vrångade fram o tillbaka med huvet för att slippa styras in i hålet.
Jag gav den några decimeter lina så den inte får för kort pendel och kraften ökar för fisken så den kan bryta sig loss.
På fredagen satt jag i en stöpa och jag lät fisken simma upp själv på isen.
På lördagen hade ytan frusit igenom och det var en skorpa över stöpet så jag fick fisken till hålet, ville inte krångla med nån huggkrok utan fick ett fast grepp bakom huvet och likt en havskatt vägrade jag släppa innan fisken låg nackad i mitt knä.
Nej det var ingen kilos-fisk men gott och väl 6-7 hg.

Jag slog några blickar bakåt och varje gång såg jag hur Josefin drog mört efter mört.
Jag är egentligen för dålig på att hålla koll på vad alla andra gör på isen, men när det gäller mormyska-fisket har jag förstått att den lyhörda hamnar på mörtstimmet, och den ouppmärksamma hamnar utanför mörstimmet när en klunga blixtsnabbt kan bildas.

Jag flaggade av mitt abborr-stråk, behöll mört och id-hålet som gett mig 6st blanka fiskar och försökte om möjligt mäska upp ytterligare ett hål med blanka straxt utanför Josefin och Sanna.
Men den planen gick inget vidare då 3-4 besök vid flaggan kammade noll.

Jag växlade mellan de första hålen, blankfisk-hålet samt ytterligare några hål.
Snart kom de sista smällarna med 5 minuters mellanrum och första tävlingen var över.



Förutom alla spön jag hade i överflöd i konten kändes det faktiskt som min 39 fiskar vägde en del.
Jag fick ihop 3.8 kg och Thomas Nilssons påse på 14kg var imponerade att se, och fick tankarna på att många fler som jag inte sett vid sållet hade liknande påsar.
Det var fyra stycken fiskare i toppen som låg mellan 9-14kg.
Men sen sjunk det snabbt och jag hade en 7.e plats i Herrklassen och 15.e totalt.
Nu fick man verkligen mersmak att göra nåt bra på eftermiddagen för att försöka trimma nån placering samt komma topp-30 i totalen och fiska VM-kvalet.

Hur det gick i ruta 2 återkommer jag till i nästa inlägg inom ett par dagar.




tisdag 21 juli 2015

Abborrfrossa i jämtland

Sedan 2011 har jag besökt en jämtländsk sjö både sommar som vinter.
På vintern ger den inte alls nån vidare utdelning och är väldigt trög att förvstå sig på, dock så kommer det någon kilos här och var.

Men på sommaren kan den vara lika sjukt rolig som den kan vara otroligt tjurig och känns emellanåt tom på fisk.

Första sommaren jag var på denna sjön trollade vi runt i 5-6 timmar utan framgång på abborre, fick någon gädda då och då.

Sen hittade vi en grynna som precis bröt vattnet, vi svängde rakt ut i sjön och när vi kommer ut på 9-10 meters djup smäller det i ett trippelhugg med abborrar kring 6-9 hg.
Vi ankrar upp och börjar dänga med jiggarna och vi är med om vårat livs huggsexa som varade i över tre timmar.

Efter det har vi gjort många pass på sjön flera sommrar i rad men aldrig kommit upp i det fisket då vi c/r-fiskade upp 26 abborrar över kilot på 4 dagar.

I vintras släpptes denna filmen på tuben:

Small Fish Stories - Perch Madness: https://youtu.be/JygMfmpPqjI

Och jag har sett den otaliga gånger och drömmer mig tillbaks till mitt värsta abborrfiske jag upplevt.

Men för några dagar sedan återvände vi till våran jämtländska sjö och kom upp till byn vid 17-tiden och skulle installera oss och packa in allt och rigga spöna.

Men klockan 19 satt vi faktiskt i båten taggade till tänderna.
Vi åkte ut till våran hotspot på kanten där vi hade sjukt fiske 2011, men då visste vi inte att 2011 skulle blekna med årets upplevelse.

Vi hann bara ut och kasta i flötmeten agnade med mört och fick kontakt med de på en gång, och vi fick drygt 15 stycken abborrar över kilot och flertalet retsamma 990-grammare och många mellan 5-9hg.
Topparna blev 1620 och 1520 om jag minns någorlunda rätt med flertalet mellan 1300-1400.
Det small på jiggar och mete så två spön per man blev för mycket att hantera då huggen duggade som tätast.
Kring 2130 ebbade fisket ut och efter lite sovmorgon kom vi ut på sjön igen vid 10-1030 dagen efter.

Vi började med att meta upp ett 50-tal mörtar innan vi begav oss ut på fläcken igen och tror ni inte att det nappade lika jävligt direkt?
Efter ett tag kom tävlingen igång då vi alla tre är tävlingsfiskare och kampen handlade om abborrar över 1000-gränsen.
Efter några timmar bröt vi för lunch då vi insåg att huggsexan var över då den redan hållit i sig kring tre timmar ännu en gång.
Jag hade 6 stycken över kilot med topp på 1580 och förlorade tävlingen då mina vänner hade 15 respektive 14 och vi hade mäktat med att dra upp och returnera hela 35 stycken abborrar över kilot.
Lägg där till ca 70 st mellan 5-9,9hg och en del ännu mindre.

Som tur är så både ger och tar fisket, och så fort du ens tänker tanken att du bemästrar det du håller på med så är du tillbaka på noll och ekvationen måste räknas ut på nytt.

Under kommande fem pass blev det endast nån till några fiskar över kilot och det extrema fisket uteblev, men fredagens fm/dag räcker för lång tid framåt att fascineras över denna otroligt vackra fisk.

Båtens tyngsta abborre vägde 1710gram och all-time-high vi fått i båten är 1840 så det är ett hyffsat vatten.




torsdag 28 februari 2013

Försöker bli klokare..

 
Japp idag var det dags för just lite provfiske som skylten vittnar om.
De hade tydligt anvisat vart gränsen för provfisket får ske ända fram till tävlingsskottet smäller.
Försökte borra från land och utåt för att känna på om de små djupskillnaderna verkade spela någon roll.
 

Men det största uppdraget var att känna in utrustningen och testa av några nya spön och lite hemmagjorde mormyskor.
Har gjort ett helt gäng med volframmyskor i storlekarna 3, 4, 4,5mm blandat med 10or 12or och 14-krokar.


De små tofsarna antrongarn bromsade denna 3mm-myska för mycket.. sen sjönk för sakta.
Kanske bättre som myska under en tafspirk.



Första kontakten med fisk blev en mört.


Dags o rigga grillen så hejjarklacken orkar med någon timma till.


Satans grilljävel från ICA.
Bricketterna vägrade ta eld, pappret brann upp med inte en mm glöd på kolen.
Hobbyscout som man är slet ja bort gallret o pula den full med vass och lite torra pinnar och fick snurr på det hela.
Det blev lite korv till slut och alla blev mätta o belåtna.


Busungarna..


Nu blommar det i asfalten.. nors fiskar jag vanligtvis i april.


Till slut hittade jag det rätta spöet, rätta myskan, rätt bete och rätt djup.
Dessa skall jag sikta in mitt fiske på under myska-SM nu i helgen.
Blev mört, abborre, nors, björkna och braxen.

Sugen att åka o provfiska vidare imorron, får se hur det blir.





lördag 26 januari 2013

hittar ingen fisk.

En två per hål.
Fem st i bästa hålet.
Säkert borrat 50-60 hål.
Bara gå hemåt snart.

Published with Blogger-droid v2.0.10

dm hjälmarn

Kommer bli helt solo.
Knapp km kvar.

Published with Blogger-droid v2.0.10