onsdag 16 oktober 2019

Mormyska-SM 2019 i Piteå, ruta 2

Jag bloggar alldeles för sällan.
Ibland går det flera år mellan inläggen. 
Men in april skrev jag att jag skulle summera SM och skriva färdigt del 2.
Nu är tiden mogen, så jag tänkte skriva ner mina minnen från deltävling 2.

Efter det första vindpinande ispasset, och efter man passerat fisksållet och vågen var det dags att fylla på energidepåerna oxå.
Är man i Pite, vad ska man då äta ? Självklart serverades Pite-palt och det smakade bra med lite lingon och en fet klick smör till.


I väntan på att det skulle komma upp resultatlistor gick alla runt och minglade och bytte erfarenheter med varandra från det första passet.
Det blev snabbt en folksamling kring anslagstavlan, sekretariatet hade fått ordning på data-listorna och fått de på print.
När det lugnat sig lite gick jag fram och  besannade att min insats faktiskt räckte till en 7.e plats i första deltävlingen.



Taggade med ny energi och lite inputs från andra fiskare och deras syn på fisket var vi snart redo för rond nummer 2.

Jag följde min plan jag hade haft för ruta 1.
Jag velade även på väg ut mot ruta 2.
Hade de fina idarna och mörtarna möjligen dragit in på ruta 2 under natten. Jag kände samma känsla att ena benet ville slå stopp, medans andra benet ville ner mot det bortre hörnet.
När jag kommit halvvägs mot det första hörnet höll inte skaren som lagt sig över gårdagens stöp, utan varje steg klev jag genom skorpan och ner i stöpet.
Detta gav mig ännu en anledning att slå HALT och kliva in vid starten.
Nej, nu ska jag hålla mig till planen fullt ut.
Väl nere vid det bortre hörnet bytte jag några ord med Jimpa som även han valde att starta här.

Första skottet small, in i rutan, ut med första flaggan och fästa borret vid de röda pluttarna på kartan.
Ettan Thomas från Ruta 1 startade precis bredvid, och vi blev några stycken med samma tankar om var fisken kanske stod.
Andra skottet avlossades och borrskären malde på över hela rutan och alla började mäska sina hål och släppte förväntansfullt ner sina mormyskor.
Även jag mäskade mina två första hål som jag satte precis på den kant jag valt att starta på.
Fick ingen respons alls. Thomas valde ganska snabbt att flytta sig in i rutan.

Jag fick syn på en kille som alltid drar fisk, även om han sitter i badkaret. Självklart var det junioren Arvid jag siktade som började plocka abborre.
Inom mormyska får man aldrig avvakta eller tro att man själv kommer få vara ifred om man själv inte borrar sig in bland fisken.
Jag slog upp en glugg bakom Arvid och fick snabbt några abborrar.
Jag såg även att Jimpa som mutat in hörnet blev sittandes helt stilla.

Jag slog nästa glugg på den blåa markeringen mellan Arvid och Jimpa som hade ca: 30 meter mellan sig.
Det blev lite grundare här och jag slog ett stim med abborre rakt i huvudet, och jag fick bra snurr på fisket och drog ett 40-tal randiga på kort tid.

Fisket mattades av, och jag såg även att Jimpa lämnade sitt hörn och drog iväg mot en klunga som samlats mellan hörnen.
Jag gnetade på en kort stund till och växlade några om med Arvid, sen drog även jag vidare i samma riktning som Jimpa.



Jag slog några gluggar mitt på den sträckan, men hade ingen kontakt alls, kring den röda markeringen på kartan.
Hörnet var inmutat och jag vill minnas att det var Arne från Södertälje-trakten som hade sina flaggor där. Dagen innan såg jag att han provfiskade utanför det området, och vi hade oxå hunnit med lite provfiske i det området och fick lite mört.

Jag borrade in mig bakom honom på den blå markeringen och flaggade upp två hål som jag mäskade.
Visst fanns det fisk, nappade en mört direkt. Men det var nog bara en ensam-seglare.

Inte alls långt ifrån mig såg jag Wetterhall och Jumisko-bröderna. Wetterhall lämnade sitt hål och hämtade sin andra flagga som han satt längre in i rutan.
Nånting var på gång, och jag lämnade mina hål och tog med flaggorna.
Det gäller att smida medans stålet är varmt, och man måste få minst en flagga över stimmet innan det fyller på mer folk.
Jag fick ett hyfsat hål, och efter ett tag såg jag hur Wetterhall, Lars Jansson och Jumisko och jag samt några fler hamnat på samma fläck, även om det var lite distans mellan oss.

Varje gång jag tittade åt väster tyckte jag att Wetterhall och Jansson slevade och drog mört som det skvätte.
Men det var bara att fokusera på det man kan påverka och fiskade motodiskt och bytte lite mellan två olika spön. Ett med aningen större knallgul myska och en lite mindre gul myska, båda egentillverkade.
Näst sista skottet för dagen small och det var bra fart på mörten och jag var absolut inte sugen på att sluta dra fisk. Men allting har ett slut, även mormysa-SM.
Jag hade inte riktigt koll på var de andra konkurrenterna som var i topp efter ruta 1 hade suttit förutom de jag haft visuell kontakt med.
Konten kändes ungefär lika tung som efter första deltävlingen och det hade ju räckt ganska långt, men kanske var det bättre fiske i denna rutan ?

Bara packa ihop o bege sig in mot sållning och vägning, 5001 gram visade vågen och var bland de högsta vikterna bakom kanonen Wetterhall.
Ettan och Tvåan var ganska klara när diskussionerna var i full gång bland alla som spekulerade och kalkylerade om hur slutresultatet skulle bli.

Det var flera som misslyckats på ruta 2 som låg före mig efter den förta deltävlingen.
Så jag kunde med 99% säkerhet smaka på tanken att jag skulle nog bärga ett SM-brons.


Till slut var väntan över och prisutdelningen drog igång.
Och kan ni tänka er, mina förhoppningar besannades och äntligen fick man kliva upp på pallen på SM.

Vi ses på nästa Mormyska-SM